Sanningen om den av Vaxholms kommun vanvårdade Norrbergsskolan

Den av motstånd infekterade och konstruerade debatten om Norrbergsskolan fortsätter på vissa håll i kommunen.

Skolan tillskrivs vara av samma höga kvalitet som 1800-talshus med ”skolans tegelfasad, kalkstensgolv och smidda järnräcken”.

Sanningen är att Norrbergsskolan uppfördes 1953 under efterkrigstidens och miljonprogrammets 1950- och 1960-tal. Den tidens brist på byggnadsmaterial, krav på låga byggkostnader och obefintliga miljökrav medförde att man under dessa år knappast byggde med 1800-talskvalitet. Ett bevis på detta är det miljonprogram (se länk) som innebar att en miljon nya hyreslägenheter byggdes i Sverige under så kort tid som tio år. Till följd av detta höjdes boendestandarden för miljontals svenskar, men redan tio år efter att dessa bostäder uppförts uppdagades omfattande byggfusk och ”nya” men dåligt fungerande byggmaterial och byggmetoder.

Norrbergsskolan uppfördes mer än tio år innan miljonprogrammet påbörjades (läs mer här), men flera av byggmetoderna och byggmaterialen som användes är idag förbjudna. Skolan har dessutom till- och ombyggts vid flera tillfällen, vilket medfört att arkitekternas ursprungliga idéer avseende Norrbergsskolans gestaltning och funktion snabbt förlorades oavsett hur väl genomtänkta idéerna ursprungligen var.

Innan skolan utrymdes för att rivas ansåg både skoleleverna och föräldrar det snarast vara en tvångskommendering att barnen tvingades till Norrbergsskolan, inte minst efter Vaxholms kommuns märkliga rockad när Pålsundsskolan (om möjligt ännu mer misskött av kommunen än Norrbergsskolan) av arbetsmiljöverket utdömts som arbetsplats för skolpersonalen! Anledningen till att arbetsmiljöverket stoppade verksamheten var extremt omfattande mögelangrepp i båda byggnaderna orsakad av Vaxholms kommuns vanvård ända sedan skolan uppfördes ungefär 20 år tidigare. Det var följaktligen arbetsmiljöverkets omtanke om den vuxna skolpersonalen som stoppade verksamheten, och inte Vaxholms kommuns omsorg om skolbarnen. Innan arbetsmiljöverket alldeles försent stoppade skolverksamheten på Pålsundskolan utgjorde allergi, luftvägssjukdomar och allmän ohälsa stora problem hos både skolpersonal och skolans elever.

Till följd av Pålsundsskolans akuta och permanenta nedstängning beslutade de kognitivt handikappade politikerna i Vaxholm att flytta de yngre eleverna i årskurs F-6 från Pålsundsskolan till Söderfjärdsskolan. De äldre eleverna som då gick i Söderfjärdsskolans årskurs 6-9 tvingades som en oundviklig följd att mitt under pågående vårtermin (direkt efter sportlovet) flytta från Söderfjärdsskolan till Norrbergsskolan. Tvärtemot allt grundläggande förstånd och normal praxis att i alla sammanhang minimera följdskadorna, spred Vaxholms kommun istället ut de negativa verkningarna av nedstängningen av Pålsundsskolan till så många vaxholmsfamiljer som möjligt. Särskilt de redan stressade och prestationsinriktade eleverna i årskurs 9 och deras föräldrar var mycket upprörda över att Vaxholms kommun helt i onödan på detta mycket påtagliga sätt helt i onödan förstörde elevernas sista termin. Anledning till att en onödigt stor andel av Vaxholms skolelever stördes på detta sätt mitt under terminen var, förutom Vaxholms kommun ökända passivitet och frekvent uppvisade och grundförankrade förmåga att alltid göra fel, var att kommunen ansåg det alltför känsligt att flytta de yngre eleverna från en akut utdömd skolbyggnad (Pålsundsskolan) till en annan lika undermålig skolbyggnad (Norrbergsskolan). Bättre då att låta de äldre eleverna ta en ordentlig smäll genom att fördela olägenheterna över ett större elevunderlag. Ytterligare ett tydligt exempel på det ökända ”vaxholmstänkandet”.

Istället för att påtvingas flytten till Norrbergsskolan till följd av Vaxholms kommuns katastrofala agerande, övergav naturligtvis mer än hälften av Vaxholms skolelever snabbt Vaxholms skolor och flyttade till skolor utanför kommunen. Vissa elever flyttade omgående under pågående vårtermin medan de flesta övriga elever valde skolor i andra kommuner inför höstterminen samma år. Som vanligt när Vaxholms kommun agerar drabbades Vaxholms skattebetalare av mycket höga merkostnader till följd av detta tredubbla kommunala skolhaveri.

Under de decennier som Norrbergsskolan uppfördes och tillbyggdes var radonbetong, eternitplattor, asbestisolering, kaseinhaltigt flytspackel och liknande numera förbjudna byggmaterial ofta förekommande byggmaterial, varav flera med säkerhet kom att användas i Norrbergsskolans byggnader. För ett par decennier sedan tvingades såklart Norrbergsskolans idrottshall att rivas på grund av omfattande mögelangrepp.

Alla Norrbergsskolans tillbyggnader som vid flera tillfällen med stor hast genomförts i efterhand, uppenbart utan de ursprungliga arkitekternas medverkan, resulterade i att skolan uppfattades mer som en oframkomlig labyrint än som en välplanerad och ändamålsenlig skolbyggnad.

En av de mest motbjudande egenskaperna med Norrbergsskolans virrvarr av korridorer, ordinarie skolsalar och källarutrymmen använda som utbildningsrum var att överallt fanns en mer eller mindre märkbar avloppsodör. När föräldrar påtalade dessa missförhållanden för kommunens politiker och tjänstemän, framkom förhållandet att det varken gick att söka efter eller åtgärda avloppsledningar med läckage, eftersom alla byggnadsritningar för länge sedan försvunnit i Vaxholms kommuns arkiv. Det är sedan 1900-talet välkänt att Vaxholms kommunala arkiv åtminstone vid denna tid hade samma funktion som svarta hål i kosmos, föremål som en gång påstås ha hamnat där går aldrig att återfinna. I detta svarta arkivhål förvarade Vaxholms kommun Norrbergsskolans samtliga vatten-, avlopps-, ventilations- och elritningar. Följdriktigt blev det ogörligt att genomföra såväl enkla förbättringsarbeten och ofrånkomlig felavhjälpning eftersom alla erforderliga byggnadsritningar saknades. Konsekvenserna blev naturligtvis oöverskådliga, vilket inte minst visade sig under rivningsarbetet då tillkommande kostnader och oförklarliga kedjehändelser förekom i stor omfattning.

Folkviljan var uppenbart inte så som påstås bland den fjärdedel av kommunens invånare som i folkomröstningen röstade för ett bevarande av Norrbergsskolan, att en majoritet av vaxholmarna ville bevara Norrbergsskolan. Den knappa hälft av vaxholmarna som inte röstade alls i folkomröstningen, ägnade sig sannolikt istället åt mer väsentliga sysslor än att rösta eftersom utgången av folkomröstningen ansågs vara solklar; Riv det illaluktande och illa fungerande åbäket som upptar oproportionerligt stor och användbar markyta inom kommunens centrala delar!

/Plugghäst med känsligt luktsinne

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Visit Vaxholm NOT (Nätverket för Offentlig Tillsyn)

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

    Arkiv

    Kategorier

    Visit Vaxholm NOT (Nätverket för Offentlig Tillsyn)