Efter mer än två år vidtar kommunen åtgärder för att försöka korta handläggningstiden för bygglov

Enligt information på Vaxholms kommuns webbplats (läs mer här) tvingas kommunen flera år försent äntligen till att försöka vidta åtgärder för att komma tillrätta med kommunens katastrofalt långa handläggningstider för vaxholmarnas ansökningar om bygglov.

Av en konsultrapport (läs rapporten här) som byggnadsnämnden beställde för flera år sedan, och som publicerades den 31 augusti 2020, framgår att problemen inom kommunens bygglovsenhet funnits sedan lång tid tillbaka. Dessutom har kommunens tidigare försök att komma tillrätta med missförhållanden och brister inom bygglovsenheten totalt misslyckats.

På sidan 8 i rapporten framgår att under åren 2015 till 2019 ökade antalet bygglovshandläggare inom kommunen med 50 procent. Under samma tidsperiod ökade lönekostnaden för dessa handläggare med 56 procent, medan antalet bygglovsärenden förblev relativt konstant under samma år. Trots detta ökade den genomsnittliga handläggningstiden under denna tidsperiod för alla dessa handläggare med cirka 50 procent. Det gäller både den totala handläggningstiden, och handläggningstiden efter att ansökan är komplett.

Mot bakgrund ovan förefaller det rimligt att ifrågasätta om byggnadsnämndens åtgärder i september 2022 kommer att leda till önskat resultat. Under föregående år har det uppenbarligen inte gjort det, utan istället endast tvingat Vaxholms skattebetalare att stå för bygglovsenhetens kostnader, när enheten enligt plan- och bygglagen ska vara självfinansierad.

I Vaxholm täcker bygglovsavgifterna under åren 2015 till 2019 i genomsnitt mellan 50 och 60 procent av bygglovsenhetens kostnader. I Österåker täcker samma avgifter under samma tid ungefär 100 procent av bygglovsenhetens kostnaderna, och i Norrtälje kommun uppkommer under dessa år istället ett visst överskott från kommunens bygglovsavgifter.

På sidan 20 i rapporten visas att Vaxholms bygglovsenhet årligen endast hanterar hälften så många bygglovsärenden per lovhandläggare år som Norrtälje kommun. Även handläggare som arbetar inom Österåkers kommun hanterar i genomsnitt ungefär trettio procent fler lovärenden per år än Vaxholms lovhandläggare.

På sidan 11 i kommunens senaste utgåva av kommuntidningen Viktigt i Vaxholm (läs artikeln här) påstår Vaxholms bygglovschef helt felaktigt och uppenbart osant att alla Sveriges kommuner har alltför långa handläggningstider för bygglov.

En rundringning till åtta norrortskommuner i stockholmsområdet ger istället följande bild:

I Vaxholms kommun tilldelas en ansökan en handläggare mer än sex månader efter att ansökan inkom till kommunen. I övriga åtta norrortskommuner tilldelas en ansökan en handläggare inom en vecka. I vissa kommuner sker det exempelvis varje måndagsmorgon, och därmed inom en till fem arbetsdagar efter att en ansökan inkom till respektive kommun.

I Vaxholm kan det dröja minst åtta månader innan kommunen lämnar besked angående en komplett ansökan. I övriga åtta norrortskommuner tar det i genomsnitt mellan sex och tio veckor innan den sökande erhåller slutligt besked från respektive kommuns bygglovsenhet.

/Byggare Bob

Länk till besked om åtgärder för att korta handläggningstiden för bygglov på Vaxholms webbplats

Länk till artikel i Viktigt i Vaxholm nr 2 2022

Länk till av Vaxholms byggnadsnämnd beställd rapport som påvisar missförhållanden och ineffektivitet inom kommunens bygglovsenhet

Se även några tidigare artiklar i Vaxholms lokaltidningar avseende kommunens bygglovshandläggning:

Länk till artikel i lokaltidningen Skärgården den 24 september 2021

Länk till artikel i lokaltidningen Mitt i Vaxholm den 26 november 2020

Länk till rapport: Genomlysning av Vaxholms kommuns bygglovs- och GIS-enhet 2020-08-31

Länk till artikel i lokaltidningen Skärgården den 18 juli 2018

Vaxholmsmoderaterna vill göra Vaxholm bättre!

Vaxholmsmoderaterna startar sin valkampanj under parollen ”Vi vill göra Vaxholm bättre”.

Nätverket visitvaxholm.se NOT uppfattar inte denna målsättning som särskilt utmanande. När man befinner sig på den djupaste botten blir det bättre oavsett åt vilket håll man rör sig.

Vaxholmsmoderaterna har haft makten i vaxholmspolitiken under de senaste decennierna. Under vissa mandatperioder har partiet till och med haft egen majoritet i Vaxholms kommunfullmäktige. Under den senaste mandatperioden har partiet undantagsvis visserligen bara varit stödparti till kommunens minoritetsstyre, men Vaxholmsmoderaterna är noga med att understryka att de medverkat till och stöttat de flesta av minoritetsstyrets beslut, ”Centern har valt att kommunicera flera beslut som sina, trots att dessa oftast varit fattade långt tidigare tillsammans med andra partier”.

Det är följaktligen Vaxholmsmoderaterna som sedan flera decennier bär det största ansvaret för de nuvarande missförhållandena i Vaxholms kommun och kommunhus, vilka Vaxholmsmoderatrena nu alltså påstår sig vilja förbättra. Denna självinsikt och detta ansvarstagande uppskattas självfallet, men det är svårt att tro att det parti som under decennier orsakat detta kommunala sammanbrott och kaos är lämpligast eller ens har förmåga att rätta till alla dessa uppenbara brister och missförhållanden.

Under dessa decennier med moderat styre i Vaxholm har inom Vaxholms kommun följande synnerligen negativa händelser inträffat och katastrofala missförhållanden uppkommit:

I början av 2000-talet beslutade det moderatledda majoritetsstyret i Vaxholm om försäljning av allmännyttan med över 1000 kommunalt ägda bostäder i Vaxholm till en privat fastighetsaktör. Främst drevs detta av den moderata politiker som även var verkställande direktör för det kommunala fastighetsbolaget.

I samband med Sveriges inträde i EU beslutade det moderatledda majoritetsstyret i Vaxholm att kommunen skulle ta lån i Euro istället för svenska kronor. Orsaken var lägre ränta på lån i Euro. Förändringar i valutakursen medförde dock att lånen snabbt blev synnerligen belastande för Vaxholms kommun, och hade det inte handlat om en kommun hade organisationen sannolikt försatts i konkurs. Till följd av dessa under moderaternas ledning katastrofalt dåliga affärer var Vaxholm under en tid Sveriges enda kommun med negativt eget kapital.

Mindre än tio år efter att det moderatledda majoritetsstyret i Vaxholm försålt hela det kommunala bostadsbolaget med över 1000 bostäder, återköpte kommunen en bråkdel av dessa hyresrätter till en köpeskilling uppgående till mer än hälften av intäkten avseende den tidigare försäljningen av dessa över 1000 bostäder i allmännyttan. Strålande affärer för Vaxholms skattebetalare, eller hur!? Not!

Efter mer än 20 år av fåfänga försök att komma tillrätta med de synnerligen omfattande fukt- och mögelproblemen ända sedan Pålsundsskolan byggdes, tvingas det moderatledda majoritetsstyret i Vaxholm besluta om rivning av Pålsundsskolan. Den direkta orsaken till beslutet var att Arbetsmiljöverket dömde ut skolan som otjänlig arbetsplats för skolpersonalen. Det moderatledda majoritetsstyret i Vaxholm ansåg samtidigt uppenbart att Pålsundsskolan var en lämplig skolmiljö för alla förskolebarn och skolelever i klass F-5.

Till följd av de även i denna byggnad synnerligen omfattande fukt- och mögelproblemen hade ett antal år tidigare det moderatledda majoritetsstyret i Vaxholm beslutat att även riva Norrbergsskolans idrottshall!

För åtskilliga år sedan beslutade det moderatledda majoritetsstyret i Vaxholm att den avloppsluktande och söndertillbyggda Norrbergsskolan ska rivas. Den attraktiva marken ska istället bebyggas med bostäder för att klara av Vaxholms befolkningsexpansion. Kommunens intäkt från markförsäljningen förbättrar avsevärt kommunens ekonomiska ställning, som varit nattsvart sedan det moderatledda majoritetsstyret i Vaxholms katastrofala låneaffärer på 1990-talet.

I slutet av år 2021 rasar väsentliga delar av Vaxholms centralt belägna kajer samman och stora slukhål uppstår bland annat i anslutning till gästhamnen och den så kallade shelltomten. Kommunen konstaterar utan den minsta självkritik (se länk) att detta beror på fel hos andra kommuner (läs Österåker) som ansvarade för kajerna fram till 1983! Kommen firar detta med en liten kajfest på hamnplan (se länk), och tvingas sedan påbörja ett ”kajprojekt” i avsikt att fullständigt bygga om och under flera år stänga av väsentliga delar av centrala Vaxholm.

Samhällsbyggnadsförvaltning har under det senaste decenniet helt havererat. Detta yttrar sig bland annat i att de av kommunens fastighetsägare som söker bygglov tvingas vänta i mer än sex månader innan kommunen tillsätter en handläggare, och ytterligare flera månader innan ett kommunen ger besked om ansökan. För att inte orsaka onödig och kostsam fördröjning ska kommunen enligt svensk lag lämna slutligt besked inom tio veckor räknat från att ansökan är komplett. Hos övriga sju norrortskommuner erhåller sökande av bygglov svar inom sex till tio veckor.

I det fall vi efter det i närtid förestående valet återfår ett majoritets- eller minoritetsstyre med avgörande inflytande från Vaxholmsmoderaterna blir det oavsett vilka åtgärder som vidtas, uppenbart omöjligt att inte infria vallöftet att göra Vaxholm bättre! Eller är det ens möjligt att ställa till det ännu värre?

/Mr Walker

Vaxholms kommunalråd (C) fabulerar fritt

I en flyer (se länk) som utdelats till alla vaxholmsbor söker Vaxholms nuvarande kommunalråd ge sken av ett samhälle som på flera oetiskt skönmålande sätt skiljer sig från den kommun de flesta vaxholmsbor dagligen upplever.

Enligt kommunalrådet har hens parti ”lett utvecklingen av kommunen under de senaste åren. Tillsammans med andra har vi fattat stora, viktiga beslut….. Vi får saker gjorda för en hållbar, jämställd och levande småstad, som ger kraft åt varje människa och företag oavsett om vi är vaxholmare sedan generationer eller nyinflyttade.”

Enligt Statistiska centralbyråns (SCB:s) senaste medborgarundersökning genomförd i Vaxholm så nyligen som 2021 har 83 procent av medborgarna i Vaxholm en negativ bild av medborgarnas möjligheter att påverka politiska beslut. Ännu värre är att undersökningen även visar att hela 81 procent av vaxholmarna anser att de politiska beslut som fattas i kommunen varken är genomtänkta eller genomarbetade. Det är naturligtvis dessutom katastrofalt att samma undersökning påvisar att en nästan absolut majoritet (hela 61 procent) av medborgarna, anser att Vaxholms politiker inte arbetar för kommunens bästa. Det är dessa politiker som kommunalrådet varit ledare för under de senaste fyra åren.

Under de senaste fyra åren har i vår kommun bland annat följande allvarliga incidenter inträffat och missförhållanden avslöjats:

Små skolbarn rycks upp från sin trygga skolmiljö genom att kommunen tvingar dem att byta skola för att kommunen ska erbjuda det stöd barnen har laglig rätt till.

Kommunen tecknar avtal med omsorgsföretag som varken sköter de äldre eller sin personal på ett godtagbart sätt. De boende tvingas byta blöjor på varandra och det har inträffat dödsfall och allvarliga personskador på ett av de berörda äldreboendena. När dessa missförhållanden påtalas för kommunen svarar Vaxholms kommun att det anlitade företaget uppfyller avtalet som tecknats med kommunen. Kommunens svar är såväl intetsägande som påvisar att det är kommunen som uppenbart även bär hela ansvaret för alla dessa skandalösa missförhållanden inom kommunens omsorgsverksamheter, genom att inte ens ha kompetens att teckna ett ändamålsenligt avtal med det utförande företaget.

Den långa valsen om Norrbergsskolan verkar ha ebbat ut. Vi som betraktat dansen från sidan av dansgolvet noterar åtminstone tre katastrofala till detta spektakel bakomliggande exempel på hur kommunen förvaltar vaxholmsbornas egendom.

Under Norrbergsskolans sista decennier som skola var avloppslukten i skollokalerna påfallande. Enligt kommunens ansvariga tjänsteman kunde felet varken lokaliseras eller åtgärdas eftersom det i vanlig kommunal (o-)ordning inte fanns en enda ritning kvar hos kommunen som kunde visa hur och var rörledningarna var dragna i byggnaden. Tjänstemannens självklara och utan omsvep eller beklaganden framförda förklaring till detta för alla utomstående förvånansvärda och katastrofala tillstånd, var att samtliga ritningar över Norrbergsskolan förkommit under någon av alla de om- och tillbyggnader Vaxholms kommun tidigare genomfört.

Norrbergsskolans idrottshall tvingade kommunen riva redan ett tiotal år tidigare efter omfattande fukt- och mögelangrepp som gjort hallen obrukbar som verksamhetslokal. Norrbergsskolans alla skolelever tvingades istället under många år vandra ända till och från det som nu kallas ”Campus” för att delta i sina idrottslektioner.

Den tidigare Pålsundsskolan som låg där Kronängsskolan nu är belägen stängdes av Arbetsmiljöverket, eftersom arbetsmiljön på grund av omfattande fukt- och mögelangrepp inte var lämplig för skolans personal! Då hade Vaxholms kommun ända sedan skolan uppfördes mer än 20 år tidigare gjort mängder av misslyckade, infama och mycket kostsamma försök att komma tillrätta med skolans mögelproblem. Såväl många av skolbarnen som personalen drabbades under dessa decennier av andnings- och luftvägssjukdomar.

För något år sedan firade kommunalrådet (C) att ”kajprojektet” kommit igång, cirka 20-30 år försent. Först när kajen faller samman och rasar ner i vattnet (se länk) vaknar Vaxholms kommun, och i ett som vanligt ogenomtänkt försök att uppvisa handlingskraft avstängs i stort sett hela Vaxholms centrum från normal trafik. Efter några veckor kommer kommunen på bättre tankar, och återgår efter vissa ytterligare kostsamma och tillfälligt vidtagna åtgärder till att låta trafiken flyta i stort sett som tidigare.

Avseende de för kajområdets erforderliga underhållsåtgärderna så borde de naturligtvis påbörjats redan för 20-30 år sedan när det fortfarande var möjligt att endast utföra sedvanliga underhållsåtgärder. Vaxholms kommuns passivitet och misskötsel av kajerna leder nu istället till en extremt kostsam och genomgripande ombyggnad av hela kajområdet. Det innebär dessutom att de äldre delarna av kajområdet med ett uppenbart kulturvärde, med stor sannolikhet helt kommer att försvinna. Kommunalrådet tycker naturligtvis att detta är värt att fira med en liten fest på kajområdet.

Inom Vaxholms kommuns bygglovsenhet har den genomsnittliga handläggningstiden för ansökningar om bygglov ökat från lagstadgade tio veckor till nuvarande åtta månader. Detta synes av både kommunalrådet och berörda tjänstemän vara helt normalt och godtagbart i Vaxholm. Bygglovschefen påstår i kommunens egen tidning till och med att så är det även i de flesta andra kommuner. En rundringning till övriga norrortskommuner visar att även detta påstående är en uppenbar lögn, och ytterligare ett lätt genomskådat ett försök av kommunens företrädare att låta påskina att allt fungerar som det ska. Samtliga övriga norrortskommuner har genomsnittliga handläggningstider för bygglov som understiger tio veckor. I den kommun med för närvarande kortast handläggningstid för bygglovsansökningar behöver de sökande i genomsnitt bara vänta i ungefär sex veckor på beslut. I Vaxholm är det enligt bygglovschefen helt normalt att man får vänta i åtminstone åtta månader. Sannolikt förstår hen inte ens, eller blundar medvetet helt för, de i många fall synnerligen allvarliga, negativa och mycket kostsamma konsekvenserna för berörda medborgare som följer av Vaxholms kommuns stora misslyckande även inom detta förvaltningsområde.

Eftersom kommunens möjlighet att ta ut bygglovsavgift dessutom bortfaller fjorton veckor efter att en komplett ansökan inlämnats, tvingas kommunen i strid med gällande lagstiftning istället bekosta stora delar av bygglovsenhetens verksamhet med vaxholmsbornas skattemedel. Dessa skattemedel borde naturligtvis istället användas inom skola, vård och omsorg på det sätt som skattemedel används i andra kommuner.

Det är flera på riksplanet etablerade politiska partier som under decennier haft den politiska makten i Vaxholm. Under samma tid har mängder av missförhållanden och felbeslut inom kommunens politiska organ och förvaltningar med ojämna mellanrum uppdagats (se ovan samt artiklar i lokalpressen och Riksdagens ombudsmäns (JO:s) allvarliga kritik som vid flera tillfällen under denna tid riktats mot Vaxholms kommuns verksamheter).

Liksom i många andra kommuner i vårt land förefaller det uppenbart att ett lokalt parti, som i första hand fokuserar på att komma tillrätta med allvarliga kommunala missförhållanden som dagligen drabbar medborgarna, skulle ha förutsättningar att nå framgång i kommunalvalet. I Vaxholm blev detta verklighet i kommunvalet 2018, då det lokala partiet av medborgarna utsågs till kommunens största parti. Vad händer då i Vaxholm? De etablerade partierna går samman och slår helt undan benen på det största och lokalt bäst förankrade partiet. I sann odemokratisk anda låter de etablerade partierna inte ens det största partiet får representation i kommunens politiska nämnder. Det är en väletablerad politisk praxis att den politiska oppositionen erhåller vice ordförandeposten i de politiska nämnderna. I sann Putin-anda har de etablerade partierna i Vaxholm istället tillsett att Vaxholms största parti i valet 2018 och följaktligen med störst förtroende bland väljarna inte erhållit en enda styrelsepost i någon av Vaxholms kommuns politiska nämnder.

Beror detta odemokratiska tillvägagångssätt på de etablerade politiska partiernas grundlösa maktfullkomlighet eller på att dessa partier och politiker till varje pris vill förhindra att deras egna tidigare misstag och tillkortakommanden utsätts för dagsljuset när de kommer upp till ytan? Uppenbart försöker dessa ljusskygga politiker till varje pris förhindra att en ny aktör börjar röra om i grytan så att ytterligare illaluktande och osmakliga ingredienser i deras gemensamma hopkok synliggörs.

Sedan decennier är det uppenbart att för att vaxholmsgrytan ska bli någorlunda smaklig för medborgarna krävs inte bara en ny kock som med fast hand rör om i hela grytan, utan i Vaxholms kommunhus krävs dessutom att alla från restaurangchefen till varje enskild smörgåsnisse byts ut eller genomgår total omskolning, samt därtill en helt ny meny!

/Mr Walker

Trots storstädning i Vaxholms kommunala korthus är städresultatet svårt att förutse

I storstockholms alltför få hyresbostäder kan de lyckliga innehavarna vara tacksamma om renovering av åtminstone bostadens ytskikt (tak, väggar och golv) sker så ofta som var tionde år. I Stockholms innerstads bostadsrätter helrenoveras det åtminstone vartannat år, såvida inte nya ägare tillträder. Då kan åtminstone kök och badrum bytas ut betydligt oftare.

I Vaxholms kommunala korthus är vi vana vid åtminstone ytskiktsrenovering på övre våningen i september vart fjärde år. Inför höstens kommande ommöblering har således innehavarna av övervåningens högra och största rum påbörjat en genomgripande ommöblering. Nygamla möbler som passar både till höger och vänster, och till och med ute i det fria på allrummets balkong, har till åskådarnas förvåning återbördats från något av de rum där de (vilket först nu framgår) endast tillfälligt förvarats en tid. Gamla väl insuttna blåbetongmöblemang sönderfaller och bortsanerar sig själva, eftersom de inte går ihop med de nygamla mer tidsenliga och lättflyttade möblerna, vilka istället är utförda i fossilrikt plastmaterial med lättavtorkad och kappvändbar galonklädsel.

På övervåningen har det största lokala rummet med närmast militära metoder blivit i stort sett helt urblåst och kliniskt rengjort. Med fortfarande något luggslitna vägg- och golvskikt och lite grumlig fönsterutsikt undrar kommungranskarna om och hur en ny inredning kommer att gestalta sig.

Innehavarna av de många mindre rummen på övervåningen försöker skapa handlingsutrymme genom att tillfälligt både slå ut väggar och ta upp nya dörröppningar. Oftast uppstår problem när det visar sig att antingen de större rummen, ett allrum eller trapphallen ligger mellan dessa mindre rum. Vid några tillfällen har det visat sig att helt andra rum än önskat och förväntat fanns på andra sidan en illa tilltygad vägg.

I den mer vardagsnära undervåningen är det mesta fortfarande till stora delar orört även om inredning och möblemang löpande byts ut i en aldrig sinande ström. För några år sedan ersattes hela 34 procent av möblemanget i ett av de större rummen, utan att någon av de övriga i korthuset uppfattade detta som något märkligt eller ovanligt.

I trappan mellan våningarna spjärnar de största smutsfläckarna sig fast i den minst sagt svajiga ledstången. Trots grovrengöringsmedel och Webers största grillborste med skrapa klamrar sig några svårborttagna och till synes svårt infekterade smutshärdar fast likt multiresistenta sjukhusbakterier. För att slutligt avlägsna de obehagliga och vantrivselspridande lortfläckarna i trapphallen krävs förmodligen att professionella städ- och saneringskonsulter anlitas.

Det har även framkommit att det finns dolda trapphus mellan över- och undervåningarna som flitigt används av mindre nogräknade aktörer, för att i det dolda påverka beslutsfattandet och motverka att de kommunala besluten fattas i öppen och demokratisk välordning. Det senare förefaller vara ett helt okänt begrepp i hela Vaxholms kommunhus.

/Miss Vileda Broom, städproffs

Silly season i vaxholmspolitiken?

Inom proffsfotboll återkommer varje år vissa i förväg fastställda tider med spelarövergångar mellan olika lag och ligor. Utomstående betraktare kan många gånger överraskas av spelarövergångar som sker i sista stund innan transferfönstret åter stängs. Med ursprung i Storbritannien kallas av denna anledning sådana transferperioder ofta för ”silly season” (se länk). Benämningen har sitt ursprung i brittisk politik och avser ursprungligen tiden när parlamentet var stängt. Inom idrotten förekommer transferfönster numera flera gånger per år, och är förknippade med ryktesspridning och ibland överraskande spelarövergångar.

En av ditt eget lags bästa spelare kan under eller strax efter ”silly season” i nästa match plötsligt återfinnas i motståndarlagets laguppställning. Ett bra exempel är spanska Barcelona FC som i den spanska ligan La Liga numera ställs mot Atletico Madrid med den uruguayanska före detta Barcelona-spelaren Luis Suárez, och i Champions League mot franska PSG med de tidigare Barcelona-spelarna Leo Messi och Neymar.

I lilla Vaxholm pågår sedan ett par decennier betydligt mer omväxlande och helt oförutsägbara parti- och politikerväxlingar än det gör inom idrotten. Ena mandatperioden är den största partilaget (M) så dominerande att det istället uppstår interna partikamper, och olika falanger inom samma parti ställs helt öppet och osminkat mot varandra i kommunfullmäktige. Under nästkommande mandatperiod presenteras istället ett helt nytt lag (wp), som efter bara en fullmäktigesäsong/mandatperiod blir det mäktigaste laget inom Vaxholms kommunalpolitik. Det tidigare dominerande laget förpassas till reservbänken. Kring dessa båda mest framträdande politiska partilag gör de övriga lagen allt för att få vara med och lira och ibland få ”låna bollen”, och kan för att ”komma till skott” till och med tänka sig att bilda ett hybridlag trots att spelarna kommer från helt olika lagkulturer och spelstrategier. Det blir oftast inte särskilt framgångsrika konstellationer med gott om märkliga resultat. Oheliga allianser och sidbyten mellan höger och vänster planhalva tillhör vanligheterna. Även under pågående säsong sker utfrysning av lagdelar, avhopp och lagbyten inom flertalet partier. Inför höstens val i år tillkommer nya oförutsägbara och oprövade partilag med uttalad ambition att ta ett ledarskap genom att påstå att alla andra lag ”spelar mot fel mål”.

På det individuella planet sker åtskilliga spelarövergångar inom vaxholmspolitiken. Politikspelare hoppar över till motståndarsidan, och spelare som vid förra fullmäktige var med i det egna ”laget” spelar nu för motståndarsidan (se länk). Spelare som inte följer lagledningens (läs partiledningens) instruktioner blir utfrysta och tvingas återlämna partitröjan. Nya oprövade spelare värvas att fylla tomrummet efter spelare som på detta sätt avpolletterats.

Kommungranskarna spelar Mikael Wiehes och Hoola Bandoolas ”Vem i hela världen kan man lita på?”, och funderar över om åtminstone en av anledningarna till det kaos som råder inom Vaxholms kommuns förvaltningar sannolikt är den väldokumenterade och uppenbart skadliga politiska ombytligheten?

En såväl kapp- som återvändande spelare i vaxholmspolitiken
var idealbefriad och på den politiska makten alltför sniken
att både byta politiskt parti
och bli obunden vilde fri
tillhör säkert vardagen i den bestående vaxholmskalabaliken

/Frans G Fredriksson

Länk till artikel om vaxholmspolitiken i Lokaltidningen Kanalen den 22 februari 2022

Artikel i Lokaltidningen Kanalen den 22 februari 2022

Visit Vaxholm NOT (Nätverket för Offentlig Tillsyn)

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

    Arkiv

    Kategorier

    Visit Vaxholm NOT (Nätverket för Offentlig Tillsyn)