I storstockholms alltför få hyresbostäder kan de lyckliga innehavarna vara tacksamma om renovering av åtminstone bostadens ytskikt (tak, väggar och golv) sker så ofta som var tionde år. I Stockholms innerstads bostadsrätter helrenoveras det åtminstone vartannat år, såvida inte nya ägare tillträder. Då kan åtminstone kök och badrum bytas ut betydligt oftare.
I Vaxholms kommunala korthus är vi vana vid åtminstone ytskiktsrenovering på övre våningen i september vart fjärde år. Inför höstens kommande ommöblering har således innehavarna av övervåningens högra och största rum påbörjat en genomgripande ommöblering. Nygamla möbler som passar både till höger och vänster, och till och med ute i det fria på allrummets balkong, har till åskådarnas förvåning återbördats från något av de rum där de (vilket först nu framgår) endast tillfälligt förvarats en tid. Gamla väl insuttna blåbetongmöblemang sönderfaller och bortsanerar sig själva, eftersom de inte går ihop med de nygamla mer tidsenliga och lättflyttade möblerna, vilka istället är utförda i fossilrikt plastmaterial med lättavtorkad och kappvändbar galonklädsel.
På övervåningen har det största lokala rummet med närmast militära metoder blivit i stort sett helt urblåst och kliniskt rengjort. Med fortfarande något luggslitna vägg- och golvskikt och lite grumlig fönsterutsikt undrar kommungranskarna om och hur en ny inredning kommer att gestalta sig.
Innehavarna av de många mindre rummen på övervåningen försöker skapa handlingsutrymme genom att tillfälligt både slå ut väggar och ta upp nya dörröppningar. Oftast uppstår problem när det visar sig att antingen de större rummen, ett allrum eller trapphallen ligger mellan dessa mindre rum. Vid några tillfällen har det visat sig att helt andra rum än önskat och förväntat fanns på andra sidan en illa tilltygad vägg.
I den mer vardagsnära undervåningen är det mesta fortfarande till stora delar orört även om inredning och möblemang löpande byts ut i en aldrig sinande ström. För några år sedan ersattes hela 34 procent av möblemanget i ett av de större rummen, utan att någon av de övriga i korthuset uppfattade detta som något märkligt eller ovanligt.
I trappan mellan våningarna spjärnar de största smutsfläckarna sig fast i den minst sagt svajiga ledstången. Trots grovrengöringsmedel och Webers största grillborste med skrapa klamrar sig några svårborttagna och till synes svårt infekterade smutshärdar fast likt multiresistenta sjukhusbakterier. För att slutligt avlägsna de obehagliga och vantrivselspridande lortfläckarna i trapphallen krävs förmodligen att professionella städ- och saneringskonsulter anlitas.
Det har även framkommit att det finns dolda trapphus mellan över- och undervåningarna som flitigt används av mindre nogräknade aktörer, för att i det dolda påverka beslutsfattandet och motverka att de kommunala besluten fattas i öppen och demokratisk välordning. Det senare förefaller vara ett helt okänt begrepp i hela Vaxholms kommunhus.
/Miss Vileda Broom, städproffs
Senaste kommentarer